OM MIG
Jag heter Silas Engström och smider köksknivar för hand i min smedja i Alunda, tre mil utanför Uppsala. Jag har arbetat med stål i snart 30 år, tog kandidatexamen på HDK Steneby 2005 och utsågs 2025 till Årets hantverksmästare i Uppsala län av Målarmästare C.E. Lindgrens Stiftelse.
Eggen som nästan försvinner in i ingenting. Glödande mönster som rör sig under hammarslagen. Att forma stålet och väcka det till liv.
Det jag tycker bäst om är att tänja på gränserna för vad materialet klarar. Går det att göra ett handtag av betong? Av LEGO? Jag har tagit fram ett eget stenmaterial av epoxi, svart järnoxid, svart grus och krossat buteljglas, just för att se vad som händer. Kasserad koppartråd och stålpulver som välls ihop till något nytt. Perfektion och lekfullhet på samma gång.
Ett tema jag återkommer till är att ta det förkastade och göra något vackert av det. Ett annat är järnets dualitet, att få det tunga att se lätt ut.
Jag såg en smed arbeta på medeltidsveckan i Visby och kunde inte släppa det. 1996 fick jag en lärlingsplats hos kniv- och svärdsmeden Patrik Fälldin i Rotebro. Efter två år hade jag just lärt mig göra damaskusstål och ansåg mig i princip vara världsbäst.
Sedan såg jag svärdssmedsmästaren Peter Johnssons arbeten på en utställning. Hans jobb var omätligt mycket bättre än mitt. Den insikten har präglat hela min karriär: tror man att man är fullärd slutar man utvecklas. Jag arbetade senare tillsammans med Peter Johnsson, Per Alnéus och Jon Olofsson i deras smedja.
2001 kom jag in på Högskolan för design och konsthantverk, HDK Steneby. Där bytte målbilden riktning, från svärdsmed till konstnär, fast med en tydlig dragning mot det pragmatiska snarare än det flummiga. Examen 2005. Eget företag 2009.
Sedan dess har jag arbetat med både privata och offentliga uppdrag. En skulptur som ställdes ut på Allt Ljus på Uppsala 2012. Dammen vid Biotopia i Vasaparken, ett projekt som tog tre år. Räcken och grindar. Och hela tiden knivarna, som fortfarande är ungefär en tredjedel av min verksamhet.
2023 levererade jag och Peter Johnsson en ny kräkla till biskop Karin Johannesson i Uppsala stift, överlämnad vid högmässan i Uppsala domkyrka den 17 december. Den är smidd i järn och bygger på medeltida svärdstekniker. Robust nog att fungera som resekräkla.
Uppdraget tog över ett år. Det mesta av tiden gick åt till research och till samtal med biskopen. Vad ska staven symbolisera för henne? Hur ska den kännas i handen? Vad ska hon tänka när hon håller i den? Det är den delen av jobbet jag tycker allra bäst om, att förstå någon annans tankar tillräckligt väl för att kunna gestalta dem i järn.
Samma sak gäller när jag smider en kniv åt någon.
2025 fick jag Målarmästare C.E. Lindgrens Stiftelses pris Årets hantverksmästare i Uppsala län, på 50 000 kronor. Stiftelsen har delat ut priset sedan 1997 till hantverksmästare i länet som utövat sitt yrke föredömligt både tekniskt och estetiskt, och som bidragit till yrkets återväxt.
Juryn lyfte fram att jag arbetar utifrån traditionerna samtidigt som jag flyttar gränserna för det möjliga och vedertagna, och att kurserna jag håller bidrar till att hantverket överlever. Den delen betyder mycket för mig. Utan nya smeder finns det inget smide om trettio år.
Peter Johnsson, som jag gjorde kräklan tillsammans med, fick samma pris 2022.
